Kummelby Förlag & Produktion

Körsång i Dalhalla

 

 

När provkonsert skulle göras i Dalhalla, d.v.s första framträdandet med kör och orkester inför publik, var allmänheten inte inbjuden, läs rättviksborna. En särskilt inbjuden publik med celebriteter från olika håll i landet hade dock kommit till det för konsertverksamhet iordningsställda, men för ras ej säkrade kalbrottet (därav uteslutning av allmänhetens närvaro). Kören på närmare 100 sångare, de flesta i folkdräkt, tågade sjungande ned för den sluttande vägen till scenen där den under tillställningen sjöng några körsånger. Även om det var jag som ledde kören, har jag nu glömt vilka sånger som sjöngs, men några folkliga arrangemang var det. Det var en speciell upplevelse att vara med vid detta tillfälle i Dalhalla, som då var okänt för de flesta. Som upplysning kan nämnas att ”rättviksborna” trots uteslutningen hade radat upp sig och stod där uppe på kalkbrottets stupande kanter, likt indianer i en cowboyfilm, redo till anfall.

 

I min egenskap som stiftets musikkonsulent, har det funnits tillfällen då jag känt det motiverat att samla körsångare att få delta i ett större konstnärligt musiksammanhang vilket sällan eller aldrig ges tillfälle till i en mindre församling med små omständigheter. Ett sådant kunde vara när man på stiftsnivå ville skapa en fest eller manifestation inför något specifikt och där framförandet av ett större körverk kändes motiverat. Det är i dessa sammanhang som stiftskören kommer in.

 

I Västerås stift har således körsångare vid olika tillfällen inbjudits att medverka i vad som går under namnet ”Västerås Stiftskör”. Till en stiftsdag i Rättvik med Stiftsgården och Rättviks kyrka som centrum 1976 förbereddes Gullberg/Larssons ”Förklädd gud” för solister, kör och orkester att framföras och där Omnibus Kammarblåsare även ingick. I sammanhanget planerades konserten till Dalhalla i stället för den, ur musikalisk synpunkt, alltför trånga kyrkan i Rättvik, vilket blev till en stor succé för alla parter.

 

Konsert i Dalhalla med bl.a. Förklädd gud. Förutom Anders Lindström, syns i båten rorsman samt recitatören Bengt "Polo" Johansson. Foto: Mikael Forsslund/DT

 

För mig har Dalhalla varit aktuellt även vid andra tillfällen. Tredje tillfället var med Händels Messias med Falu Kammarkör och stiftskören 1997. Då regnade det så mycket i Dalhalla att konserten fick flyttas till Boda kyrka. Vid generalrepetitionen, som dock skedde i Dalhalla, passade kören på att i stället för att sjunga: ”and He shall reign for ever and ever” i Hallelujakören, sjöng: ”and it shall rain for ever and ever”.

 

Det fjärde tillfället var vid millennieskiftet 1999/2000 då arenan, med scentaket och publikstolarna borttagna, öppnades för en spektakulär nyårsnattskonsert i 18 minusgrader. Skridskobalett med "isprinsessor" på det frusna vattnet skedde framför scenen, Karlfeldts Midvinterorgel deklamerat mästerligt av åldermannen Glen Åkerlund som vid sin sida hade av en ung rättvikskulla representerande det nya året. I det som kören sjöng ingick Händels Hallelujakören mot bakgrunden av ett storslaget fyrverkeri. Orkestersatsen hade tidigare spelats in med Dalasinfoniettan i Falun vilket sedan sändes ut via högtalare när vi sjöng. Även här var det en särskild upplevelse att inför en 3000-hövdad publik, sjunga Hallelujakören i 18 graders kyla med inspelad högtalarorkester.

Jag vet mig vara den ende dirigent som haft förmånen att både ros i båt, samt föras i släde fram till scenen inför en konsert i Dalhalla.

Om Dalhalla och dess verksamhet: www.dalhalla.se

 

 

 

Anders Lindström med 39 graders feber i släde, leder kören i 18 graders kyla vid milleniekonserten i Dalhalla 1999/2000. Fotograf okänd.

 

 

tillbaka till sidan Körer