Kummelby Förlag & Produktion
Körsång i Dalhalla
. Från provkonserten 18 juni 1993. Här syns Rättviks lilla spelmanslag och körer från Skinnskattebergs körstämma. I centrum Anders Lindström. Foto Leif Forslund.
När provkonsert skulle göras i Dalhalla, d.v.s första framträdandet med kör och orkester inför publik, var allmänheten inte inbjuden, läs rättviksborna. En särskilt inbjuden publik med celebriteter från olika håll i landet hade dock kommit till det för konsertverksamhet iordningsställda, men för ras ej säkrade kalbrottet (därav uteslutning av allmänhetens närvaro). Kören på närmare 100 sångare, de flesta i folkdräkt, tågade sjungande ned för den sluttande vägen till scenen där den under tillställningen sjöng ett antal körsånger. Även om det var jag som ledde kören, har jag glömt vilka sånger som sjöngs, men även några folkliga arrangemang fanns med. Det var en speciell upplevelse att vara med vid detta tillfälle i Dalhalla, som då var okänt för de flesta. Som upplysning kan nämnas att ”rättviksborna” trots uteslutningen hade radat upp sig och stod uppe på kalkbrottets stupande kanter, likt indianer i en cowboyfilm, redo till anfall.
Och så här skrev Margareta Dellefors i sin bok "Dalhalla kampen för ett brott": Så återstod provkonsertens program. Den beredde mig inga större problem. Genom mitt tidigare arbete som vokal-och operaproducent har jag många vänner i musikvärlden och sex unga sångare ställde upp utan arvode. Dalasinfoniettan ställde upp "på tjänst" med sin dirigent Claes Meeritz. Anders Lindström ansvarig för Skinnskattebergs körstämma, kom med en jättekör. Närvarande var representanter för regering och riksdagens kulturutskott, opera- och teaterchefer och som hedersgäst gav Birgit Nilsson en extra dimension åt konserten,.
I egenskap av musikkonsulent i Västerås stift, har det funnits tillfällen då det känts motiverat att samla körsångare att få delta i ett större konstnärligt musiksammanhang vilket sällan eller aldrig ges tillfälle till i en mindre församling med små omständigheter. Ett sådant kunde vara när man på stiftsnivå ville skapa en fest eller manifestation inför något specifikt och där framförandet av ett större körverk kändes motiverat. Det är i dessa sammanhang som stiftskören kommer in.
I Västerås stift har således körsångare vid olika tillfällen inbjudits att medverka i vad som går under namnet ”Västerås Stiftskör”. Till en stiftsdag i Rättvik med Stiftsgården som centrum 1995 förbereddes Gullberg/Larssons ”Förklädd gud” för solister, kör och orkester att framföras och där Omnibus Kammarblåsare även ingick. I sammanhanget planerades konserten till Dalhalla i stället för den, ur musikalisk synpunkt, alltför trånga kyrkan i Rättvik, vilket blev till en stor succé för alla parter.
I god dalhallatradition, anländer här dirigenten Anders Lindström och recitatören Bengt "Polo" Johansson i roddbåt till stora scenen
Konsert i Dalhalla med svensk körlyrik och Förklädd gud. Foto: Mikael Forsslund/DT
För mig har Dalhalla varit aktuellt även vid andra tillfällen. Tredje tillfället var med Händels Messias, Falu Kammarkör och stiftskören 1997. Vid generalrepetitionen, och Hallelujakören forsade regnet ner över tältdukstaket på arenan. Kören passade då på att sjunga: ”and it shall rain for ever and ever”. Vid konserten senare bler det dock "and he shall reign for ever and ever".
Fjärde tillfället var vid millennieskiftet 1999/2000 då arenan, med scentaket och publikstolarna borttagna, öppnades för en spektakulär nyårsnattskonsert i 18 minusgrader. Skridskobalett med "isprinsessor" tog plats på det frusna vattnet framför scenen, Karlfeldts Midvinterorgel deklamerat mästerligt av åldermannen Glen Åkerlund som vid sin sida hade en ung rättvikskulla representerande det nya året. En speciell millenniesång som sjöngs världen över just denna natt; Across the ridge of Hope, med text av en pojke som omkom i ett bombdåd op Nordirland 1998, tonsatt av Jan Sandström framfördes även här av kören med Helene Rathbone som solist. I det som kören sjöng ingick även Händels Hallelujakören mot bakgrunden av ett storslaget fyrverkeri. Orkestersatsen hade jag tidigare spelat in med Dalasinfoniettan i Falun vilket sedan sändes ut via högtalare när vi sjöng i Dalhalla. Det var en mycket speciell upplevelse att framföra Hallelujakören i 18 graders kyla med inspelad högtalarorkester.
Jag vet mig nu vara den ende dirigent som haft förmånen att både ros i båt, samt föras i släde till scenen inför en konsert i Dalhalla.
Så här skriver Margareta Dellefors: Det stora millennieskiftet 1999/2000 firades i Dalhalla på ett grandiost sätt. VD och jag hade tillsammans ställt ihop ett attraktivt program som lockade cirka 2000 människor till brottet. Alla stolar var bortplockade. Publiken hade således ståplats. En stor kör, svenska och engelska sångare, under ledning av Anders Lindström sjöng traditionella jul- och nyårssånger, stora malmklockor hade lånats och förts till brottet och bangade in det nya seklet. Den 95-årige gamle kyrkoherden Glen Åkerlund talade för det gamla seklet och en ung studentska för det nya. På den nyspolade isen uppträdde, piruetterade och hoppade konståkningsgruppen Seaside från Tjörn till underbara valsmelodier. Det hela avslutades med ett storståtligt fyrverkeri, till G.F. Händels Hallelujakören.
Millennieskiftesfirandet i 18 grades kyla i Dalhalla 1999/2000 med körsåmg, isdans, fyrverkeri. Det nnda evenemanget i Dalhalla som skett vintertid. Här nyårskören under ledning av Anders Lindström, i 39 grades feber och konståkningsgruppen Seaside från Tjörn. Fotograf: okänd.