Kummelby Förlag & Produktion
Torre di Materita
ANLÄGGNINGAR PÅ CAPRI MED ANKNYTNING TILL AXEL MUNTHE
Försvarsborgen Torre di Materita på Capris västra del. Färgfoton ipå denna sida: Anders Lindström
TORRE MATERITA /Via Nuova del Faro 87/ byggdes på 1500-talet av Kartusianermunkarna på ön för att skydda sig mot turkiska och saraceniska pirater. År 1563, efter att Turkarna gjort flera raider, härjat på ön och bl a bränt ned klostret i Capri, beslöt munkarna att bygga två försvarstorn. Det ena skulle försvara klostret CERTOSA DI SAN GIACOMO nere i Capri, det andra skydda deras odlingsområden i Materita. Av dessa två identiskt lika försvarstorn finns nu bara Materita kvar, det andra, nere i Capri, rasade samman 1808.
1902 köpte Axel Munthe Materitatornet och iordningställde det till privatbostad. Hans ögon tillät honom inte att bo i VILLA SAN MICHELE längre, som var ämnad som boplats i sol och ljus. I denna undanskymda del av Capri kom han att vara bosatt i nära 40 år och det var här som Munthe skrev han Boken om San Michele.
Torre Materitas mur, som under senare år förhöjts med en ca en halv meter, sträcker sig i stort runt hela anläggningen. Här södra porten med gångväg genom parken mot borgen. Foto: Anders Lindström
Detaljer i närmiljön här ovan och nedanför i Torre di Materita. Även dessa påminner om platsens undanskymda karaktär. Foton Anders Lindström.
Det är okänt huruvida Axels hustru Hilda också vistades i detta hem. Paret levde, som bekant, tidigt separerade och Hilda med barnen bodde vintertid i England och Frankrike och sommartid i Stengården i Leksand. Den korta tid hon vistades på Capri var antingen i VILLA SAN MICHELE eller CASA CAPRILE, drottning Victorias residens. Vid Axel Munthes död övergick tornet i sonen Malcolms ägo. Under ett antal år hyrde denne ut TORRE MATERITA till engelska familjer. Kring decennieskiftet 60/70 såldes Materitaanläggningen till en affärsman i Milano och slottet Lunghezza utanför Rom köptes in av familjen Pennington Mellor. Efter att i princip ha stått öde de senaste åren, under det att odlingarna arrenderats ut, har Tornet och området förvärvats av den välbärgade italienske Diego Della Valle, chef för ett stort internationellt skoföretag: ”Industriare di Borse Scarpe Internationale”. Della Valle har renoverat hela anläggningen och TORRE MATERITA är således inte öppet för allmänheten. Men den som vandrar runt området kan dock få en känsla av stämningen innanför. Det är i denna avskilda miljö som Axel Munthe skrivit sin berömda bok, ”The Story of San Michele”.
Trots sitt "eremitboende" i Torre Materita, tog Munthe emot kända besökare, dock på olika sätt kända. Här med Herman Göring t.v. och Anders Zorn t.h. Fotograf, okänd
Varför inte stanna upp och göra en reflektion här:
Hos Axel Munthe, som i sin uppväxt blivit förtrogen med riddarspel och hjältedåd, inte minst i form amatörteaterframställningar och dockteaterspel i hemmet, fanns Materitamiljön således inplanterad, långt innan han kom hit. I hans sinnevärld måste det därför blivit en ”aha” upplevelse när han först såg och beträdde denna plats. En nygammal tanke växer fram i hans sinne. Och som han tidigare förverkligat sin vision om San Michele, förverkligar han här en annan gammal dröm, nämligen att ta en medeltida borg i besittning med tätt, mörkt och mystiskt omgivande markområde. Vilka tankar Axel Munthe kan ha haft inför detta steg i livet, kan man bara spekulera i.
För Hilda, Axels hustru, som knappt fick uppleva platsen sedan hennes man flyttat hit, var Torre Materitas riddarborgskultur heller inget nytt. Denna kultur har hållits levande i hennes uppväxtmiljö i England och Frankrike sedan hundratals år tillbaka. För henne var denna familjetradition, viktig att förmedla vidare till sina pojkar Peter och Malcolm. Och det gjorde hon, inte minst under sina sommarvistelser i Leksand; När far befinner sig på Capri och odlar sin ”tornkultur” och skriver The Story of San Michele, framför de unga pojkarna Munthe, riddarspel i egen tillverkad mundering, på STENGÅRDEN i Leksand, med regi av Hilda Munthe. Vilket uttryck tog Hildas försök att för sina barn skildra den miljö som deras far befann sig i? Och vilka uttryck tog sig barnens längtan efter sin far? Ja, om detta kan man också spekulera!
Anders Lindström